onsdag 22 februari 2012

Are you finished? No I'm Swedish.

Jag har varit lite konfunderat över hur missförstådd jag blivit i det här landet ibland. Jag har som trott att jag pratar helt okej engelska... men alltför många gånger har folk inte fattat ett dugg av vad jag säger. I baren när jag beställde en Sam Adams fick jag upprepa typ fyra gånger innan han fattade. Hur fel kan jag säga det liksom? Hockey player tolkades som occupier vilket helt förstörde poängen i min historia. Ibland har folk sådan dialekt att jag inte förstår vad de säger. Och jag vet inte hur många gånger folk har gissat att jag är svensk på grund av min accent. Booooring. Jag trodde ju inte att jag inte hade en svensk accent, men det kan väl ta dem mer än en mening eller två att höra det. Men men. Sånt är livet. Det kan bara bli bättre. Och det har det ju blivit. Lärt mig en massa nytt.

Visst ni till exempel vad en douche är? Som i douche-bag? Det är någon slags anordning som kvinnor kan tvätta sitt underliv med. Say what?! Jag har ju använt ordet douche-bag flera gånger om, men trott att det var något annat.

Och det heter AWOL som i absent without leave, inte A-Wall.

Igår hade jag en riktig a-ha upplevelse när Lucas uttalade miscellaneous (hur svårt är inte det att stava förresten?!). Jag har läst det så många gånger och typ uttalat det i mitt huvud. Aldrig har det blivit rätt. Det ska vara typ miss-Elaine-ius.

Prong är typ gaffel-spretarna eller eluttags-pinnarna.

Om man gör något expedititous gör man det effektivt och med fart.

När vi åkte hem från Kanada hade en skylt där det stod Lest We Forget. Vadå lest? Googlar man det får man so as to prevent any possibility that/for fear that. Ja där ser man. Långt kvar tills man är fullärd.

tisdag 21 februari 2012

Det börjar dra ihop sig

På fredag far jag hemöver. Bara några få dagar kvar. Känns lite halvskumt i bakvattnet men egentligen inga större känslor denna gång. Jag blir ju alltid nostalgisk, även om jag varit någonstans där jag svurit och varit bitter mest hela tiden. Två månader är ju egentligen inte länge. Det har varit kul och trevligt, folk är himla snälla och jobbet har gått bra men jag har inte knutit några band som kommer vara över en längre tidsperiod. Jag gör sällan det över så här korta perioder, jag behöver nöta in mig med folk för att det ska bli på riktigt.

Men det har sannerligen varit intressant att få en liten inblick i detta land som står i fokus på så många sätt. Att ha fått lite insiderinfo och en känsla för hur amerikanerna egentligen fungerar. Och NYC kommer ju alltid kännas speciellt. Även om det blev lite överdos av aktiviteter i helgen som var nu, sista helgen i New York. Fick typ inledning till en migränattack, solo på en bar. Stapplade runt som ett fyllo fast jag inte var full för det blev helt yrt, immigt och svettigt. Obehagligt. Dagen efter var jag trött som ett aber, så då tillät jag mig själv att inte behöva se allt jag möjligtvis kan hinna med på de resterande timmarna, utan jag åkte tillbaka till Scranton istället.

De få dagarna som är kvar är rätt busy. Troligen middag imorrn med två andra traineer i programmet som är åter här imorgon. Lite pub och hejdå på torsdagkväll. Fredag är det presentation, följt av hejdålunch och så blir jag upphämtad på kontoret efter det för att åka till flygplatsen. Däremellan ska vi hinna färdigställa några rapporter och en presentation och så borde jag väl kanske packa också? Har haft en väldigt avslappnad inställning till min packning eftersom jag har en resväska extra med mig hem. Men ska inte ropa hej heter det va? Wish me luck och snart ses vi igen!

måndag 13 februari 2012

Oops

Det här med shopping är ju för himla skumt ibland. Om jag inte har råd alternativt inte tycker att jag borde köpa något just för stunden, då hittar man ju fan alltid något. Om jag däremot är ute med ett specifikt uppdrag i shoppingväg, då går det oftast jävligt segt.

Innan jag kom hit hetsade folk som sjutton på hur mycket jag skulle shoppa, hur billigt det var, än det ena och det tredje. Jag försökte hejda mig i Sverige månaderna innan avfärd för att kunna unna mig här. Väl på plats har jag legat rätt lugnt med shoppandet ändå. Jag har som inte riktigt fått feeling. Någon grej här och någon grej där, säkert mer än vanligt, men ändå. Har bland annat passat på att köpa en klocka och ett par märkesglajjor (RayBan - snacka om stencool nu). Men så har jag börjat släppa hela grejen med att jag måste shoppa så mycket. Det är som ingen ide att tvångsköpa för att man borde. Men då minsann passade det. Åkte iväg efter jobbet idag med syfte att köpa resväska och schampo. Gick förbi en klädaffär (där jag traskat runt, runt och runt när jag väl var i shoppingmode - men inte hittat särskilt mycket vettigt) och ser en klänning jag gillar. Kunde inte låta bli att gå in - provar - köper.

Ser ett par assnygga stövletter på Macys som var så jävla perfekta att jag dog lite. 54 dollar nedsatt från 130, men fanns inte i min storlek. Jag har fortfarande en liten tår i ögat. Åkte till sist till en affär som heter Marshalls som Lucas hade tipsat om kunde ha resväskor. Visar sig vara typ lågpris märkesaffär (dvs märkesgrejer till nedsatt pris), inte alls fel. Hittade Samsonite resväska för mycket lägre pris än vad Sears och Macys ville ha. Men det var inte nog där - jag gick loss ordenligt på annat också. Men det kan jag inte förtälja om eftersom det mesta inte ens var till mig. Presenter yaaaay! Men ändock, har letat presenter till mina fina med ljus och lykta också. Men jag hittade lite saker i NYC i helgen så jag hade taggat ner på den fronten också. Men så vips var ju de perfekta presenterna där. Ingen jävla ordning alls.

Så nu sitter jag här hemma och är lite hög på shopping. Började fundera när jag väl gick till kassan om jag blivit tokig (sådär som man blir ibland när man köper knas som verkar så jävla smart i butiken men mindre smart när man väl kommit hem) men det verkar inte så. Fortfarande stencoola grejer. Priserna var inte farliga heller, det var mängderna.

För övrig hade jag och Johanna en strålande helg i det stora äpplet. Fabulous. Nu går drömmarna i bo-i-NYC-banor. Shit vad det vore grymt.

Om ni vill titta lite på Johannas blogg har hon redan hunnit slänga upp bilder: http://johannawestberg.wordpress.com/ Johanna är en mycket företagsam och driftig kvinna så oavsett kan det var himla trevligt att läsa hennes blogg.

torsdag 9 februari 2012

Frustration

Jävla iTunes! Jag vill ju bara uppgradera till iOS5. Det är väl inte så mycket begärt? Jag har sett samma felmeddelande säkert 20 gånger nu. Jag har googlat felmeddelandet. Jag har avinstallerat säkerhetsprogram. Jag har startat om datorn tre gånger. Enough is enough.

Igår på jobbet hade jag också ett slita-av-mig-huvudet-moment. Det är nämligen så att vi mäter en hel del i våra projekt. Jag sitter ute i underhållsverkstaden och mäter, mäter och mäter. Mikrometern är min bästa vän. Men så såg jag slutet i tunneln efter dryga 5 timmars konstant mätning igår. Allt var klart (för stunden i alla fall). Så jag sätter mig för att analysera den data vi hade (vilken äntligen var tillräcklig för att se nåt vettigt). Då upptäcker jag att jag lyckats spara över en hel del data från den tidigare mätningen. Borta. Jag försökte återskapa i drygt en halvtimme och var bitter i säkert en hel timme. Sen gav jag upp och började om. Nu har jag arbetsskada a.k.a. mikrometerhandled.

Men vem fan bryr sig? För imorrn far jag till NYC där Johanna väntar! Nu ska här packas.

onsdag 8 februari 2012

Asleep

Idag är en dag då allt på teven känns töntigt och den vanligtvis braiga musiken låter inte alls vettig längre. En kväll för youtube, ny musik och läsa bok. Läser just nu The perks of being a wallflower. I like it a lot. Jag blir så glad när någon annan kan sätta ord på livet på ett sätt som jag aldrig kan, men som jag känner. Det gör det mer hanterbart.

måndag 6 februari 2012

Oh Lord please don't let me be misunderstood

Igår var det Superbowl Sunday här i USA, big deal for sure. Värsta eventet, dagarna innan pratade de om det på nyheterna hela tiden och diskuterade vad man ska äta och det ena med det tredje. Folk beställer tydligen pizza sjukt långt i förväg (typ veckor). Så vi var inte sämre vi heller. Vi beställde pizza, chips och en kollega gjorde en hel jävla bunke multi-layer-dipp som jag knappt vågade prova. Lagren bestod av typ hamburgare, het salsa, nån ost, nån annan ost och lite mer av den första osten. Helt insane.

Den största grejen med superbowl verkade dock inte vara själv matchen - utan reklamen! Det var det folk kommenterade innan, och det var det som fick mest fokus under tiden. Jag ville visa ett youtube-klipp, så jag väntade till reklamen för att vara trevlig, men icke! Inga youtube-klipp under reklamen, men när matchen hade börjat igen, då var det okej. Mycket underligt.

Reklamerna var helt okej, min favorit var lätt David Beckham i underkläder för H&M. Det var mindre fokus på kalsongerna, mer på han och hans tatueringar. För den som vill dregla lite: http://www.youtube.com/watch?v=eQb_-OY7Z0E Den väldigt stora majoriteten av alla reklamer var dock för bilar och öl.

Det är vissa saker som jag har reagerat på med reklamen här, som kanske talar sitt tydliga språk för hur USA funkar. Det första är när det är reklam för läkemedel eller annat som faller i den kategorin. Oftast tycker jag att mer än 50% av tiden går åt till upplysa om alla bieffekter och när du inte ska använda det. Exempelvis för något hormonfritt p-piller upplyser de om att du blir gravid när du använder det kan du få missfall och dö på kuppen. Bra antar jag, men inget jag någonsin varit med om i Sverige.

Det andra som jag har reagerat på är att det är helt okej att dissa sina konkurrenter. Chevy hade en reklam där det var jorden-går-under-scenario och de som körde Ford överlevde inte. Pepsi hade en CocaCola-dude som köpte deras läsk istället. Det är väl inte direkt okej i Sverige?

Det var en trevlig kväll i alla fall. Jag fick spelet förklarat för mig, och även om jag säkert inte fattade ens hälften av allt som försigick så förstår jag i alla fall mer nu. Jag vet vad Quarterbacken gör (mer än att det är han-som-är-han i alla tonårsfilmer). Jag vet vad en punt är. Jag vet när man gör touchdown och när man skjuter i målet. Inte så jävla illa pinkat skulle jag vilja påstå.

torsdag 2 februari 2012

Alla goda ting är tre?

Det har ju faktiskt hänt två väldigt trevliga saker här på sistone. Det ena är att min ena Johanna ska komma hela vägen bort hit och hälsa på. En hel helg ska vi hänga i NYC! Tänk så trevligt. Det finns så mycket som är bra med det här. Jag har ett stort vänbehov för tillfället, jag behöver hänga med någon av de mina så att säga. Sen har jag ju inte träffat Johanna på över ett år nu. Och så tror jag att vi kommer trivas ypperligt i NYC. Det var ju ändå i Barca våra band knöts. Ja det kan inte bli annat än jävligt bra.

Den andra trevligheten är att den andra Johannan ska gifta sig! Så himla bra. Den första av mina närmare vänner som tar det stora steget. Vilket betyder att jag får gå på bröllop (tror jag hahaha, har iofs inte fått någon inbjudan än :), och såklart är det ju så himla fint att de är kära och ska gifta sig.

Annars är det lite över halvtid här borta i staterna. Känns konstigt, och jag har känt mig lite down generellt sen förra veckan. Mycket jag vill göra, men har inte riktigt hittat rätt folk eller egen energi att göra allt. Och hotellrummet börjar tappa sig charm. Men det var nästan onaturligt mycket uppåt i humöret där i början av den här resan, så det är inga konstigheter.