torsdag 26 januari 2012

Näe.

Det här med facebook har lite förlorat sin charm här borta. Om det inte redan hade gjort det innan. Jag går oftast in någon gång under kvällen (har ju inget mobilt nät resten av dagen) och då är en sjuhelvetes massa statusuppdateringar att ögna igenom. Sen är det slut. Ingen uppdaterar något efter det. Det har blivit en en-gång-om-dagen-grej. Mest jobbigt faktiskt.

tisdag 24 januari 2012

New York Groove

Förra fredagen tog jag äntligen bussen in till New York. Helt själv och ensammen. Satt och filurade över gången jag var där sist, då vid 20 års ålder och relativt icke världsvan. Det starkaste minnet som ploppade upp var det från en rysk frisersalong. Den dåvarande pojkvännen ville nämligen gå och klippa sig, och lotten föll på en halvsunkig ryskägd salong där två äldre runda herrar och en medelålders dam i leopardstights huserade. De erbjöd även braziliansk vaxning bakom ett draperi. Eftersom jag inte var särskilt intresserad av vare sig vaxning eller klippning satte jag mig snällt för att vänta. Det fanns inga andra kunder där än vi så den herre som blev över var vänlig nog att bjuda mig på te, äpple, tårta, mer tårta, mer te, mer äpple och lite mer tårta. Trots att jag i princip tackade nej till allt. Särskilt den tredje tårtbiten. Han tyckte om stora flickor han, och han tyckte inte att jag hade tillräckligt med kött på benen.

De minnen jag kommer ha från den här svängen var nästan lika roliga allihopa de med. Till största del strosade jag bara runt och gick in och värmde mig där jag kunde. Shoppade lite, fikade lite, gick på någon bar och drack någon öl. Men det är ju alltid människorna man minns bäst. Richard från Bronx och hans pimp till vän (stor mörk kille, utrustad med bling-bling och päls) som inte tyckte det var helt okej att jag drack öl själv. Random butikägare som undrade om jag gillade sjöjungfrur och uppmanade mig att gå ut och ha tillfälligt sex, för det är det man gör i New York. Brandon revisorn som hade blivit uppsagt och inte visste vad han ville göra med livet. Snäll kille i Brooklyn som jag gjorde sällskap med till tunnelbanan (jag var lost, han hade varit på bortamatch). Diego som ska skicka CD-skiva till mig i Sverige och hade en dotter som ville läsa till ingenjör. Secondhandbutiksinnehavare som hade skådespelat i norra Sverige och varje morgon blivit väckt av bräkande får som stack in huvudet genom hennes fönster.

Tänk vad härligt det är med människor som pratar med en. Bara sådär ändå utan någon särskild anledning. Varför gör vi inte så i Sverige? Där går vi bara runt och mumlar mest hela tiden. Det är ju så mycket roligare att bara prata lite. Att få vara en liten liten del i varandras liv. Ett ögonblick av ett liv. Ett litet minne.

onsdag 18 januari 2012

Ville bara upplysa er om att jag tränade idag. Det finns hopp även för mig. Trivs inte riktigt på löpband i litet gym däremot. Killen bredvid mig svettades floder och jag kunde inte sluta smygtitta, och så blir jag så självmedveten. Tycker bättre om att lufsa runt i skogen. Det blir så mycket jobbigare när allt man har att göra är att stirra på sig själv. Men men. Det finns ett gym i alla fall. Jag ska vara glad för det.

tisdag 17 januari 2012

Självdisciplin? Jag?

Idag när jag kom hem från jobbet var jag jättehungrig, så jag tog lite yoghurt för att mätta den värsta hungern, eftersom jag ju skulle gå och träna. La mig i sängen för att tina upp lite innan träningen. Beslutade mig för att jag var alltför trött och lat för att gå och träna. Åt lite getost med fröiga kex för det är så jävla gott. Pysslade och donade lite. Åt lite pasta för jag var ju faktiskt tvungen att äta någon riktig mat också. Donade lite till och nu sitter jag här med resterna av helgens chips. Tur att jag kan skylla det på min kvinnliga biologi.

söndag 15 januari 2012

More is more?

Folk säger ju ofta att allt är större här i USA och det stämmer ju faktiskt på det mesta. Portionerna är ibland helt gigantiska. Tur att det är det är så vanligt med doggy-bags här, så man inte behöver äta upp allt. Bilarna är stora, vissa människor är stora (men jag hade faktiskt förväntat mig mer fetton), vägarna är stora, det finns ett överflöd av vägskyltar (framförallt stopskyltar över-överallt - vad är det för fel med väjningsplikt? det är inte logiskt) med mycket mera. Men att tandborstarna skulle vara större hade jag inte räknat med. Köpte en ny precis när jag kommmit hit, min gamla var lite trött. Köpte exakt samma märke, och när jag använde den första gången upptäckte jag att den var på tok för stor för min mun. Jag har ju problem med vanliga tandborstar för sjutton. Mycket konstigt.

Här är det för övrigt söndag. Jag har tagit en mastodontsovmorgon, skypeat, druckit kaffe, ätit godfrukost och ska nu samla energi för att ta mig ut och göra nåt.

måndag 9 januari 2012

2011

Det nya året har som legat lite dvala i mitt huvud. Men i och med att det första träningspasset för året är avklarat är det väl på sin plats med en liten återblick på det som varit.

Händelser som varit bra det här året?
Nytt jobb som jag blev jätteglad för + de nya människorna jag träffat därigenom.
Dublin + Hängt med Therese så väldigt mycket mer än på länge.
Bodde med Johanna och hade någon att dela vardagsångest med.
Spara pengar.
Bon Iver.

Fem händelser som varit sämst det här året?
Hanna åkte långt långt bort.
Syster på sjukhus.
Varsel (vilket ju blev bra i slutändan men jobbigt ändå).
Ångest överlag.
Flytta. Satan vad jag är trött på det.

Hade egentligen en lista med en massa andra frågor men jag orkade inte, det får räcka.
Minnet är bra men kort. Nu gäller det att göra 2012 så bra som det bara går.

Tryggare kan ingen vara

Jag känner mig så väldigt tillfreds här i USA. Rofylld. Jag vet inte vad som hänt men så här avslappnad har jag inte varit på länge. Det är härligt. Jag stressar inte upp mig över jobbet, jag är inte överdrivet engagerad i att se allt men gör ändå planer för att hinna med det jag vill och kan, och jag chillar med ro i mitt rum.

Däremot vet jag inte riktigt varför det är på detta vis. Det vore ju faktiskt bra att veta så att jag kan fortsätta på detta harmoniska vis. Det kanske är luffarsjälen som får sitt samtidigt som allt ändå är väldigt organiserat och tryggt? Lucas är också lugnare än en filbunke så det smittar ju också av sig.

onsdag 4 januari 2012

So far so good

Livet i USA är fint än så länge. Lite seg av tidsskillnaden fortfarande, men så kan det ju vara. Tar det rätt lugnt än så länge ändå så det gör inte så mycket. Har hunnit med två dagar på jobbet och det har varit lugnt. Folk är snälla och pratar gärna och mycket med oss. Det är alltid trevligt.

Hotellet är najs och jag njuter i fulla drag av att återvända till en bäddad säng varje dag.

Inte så mycket att orda om i dagsläget förutom att det är bra. På återseende!