torsdag 25 juli 2013

I väntan på semester

Oj vad det var länge sedan jag skrev. Och oj vad dystert det var då. Med all rätt, men ändå.

Det händer mycket i mitt liv. Sådär mycket att man inte vet om man riktigt är med eller inte. Känsloöversvallningar och stress men även glädje och pirr. Just nu är jag mest bara så trött så trött att jag vill sova mig genom hela semestern. Nejdå, men en vecka kanske.

Imorgon jobbar jag sista dagen. Det känns som att jag får semester sist i Sverige. Minst. Men så finns det ju faktiskt folk som inte ens får semester. Så jag ska knipa igen. Men satan i helvete vad najs det ska bli med fyra veckor ledigt. Under det här senaste året har det som varit jobb på jobbtid och delvis jobb på fritid. Sorgjobb. Som att man aldrig får ledigt. Men nu, nu tror jag att jag kan vara lite ledig från båda två en lite stund. Även om det också är himla fel att gifta sig utan AK. För ja, jag ska ju gifta mig. Så vi kan åka till USA. Galenskaper.

Valet att åka gjordes på resonemanget att jag var så negativt inställd till att åka till en början. Spontant blev meddelandet från min kropp och huvud "nej för fan jag ska vara hemma och ta det lugnt, orka flytta och usch och fy en massa nytt nu igen?!?!". Sen tänkte jag: Men va? NÄR tänkte jag så om någonting nytt och spännande? Det här kan inte vara bra. Jag måste åka bara därför att. Det svänger fortfarande en hel del, ibland undrar jag vad fan vi håller på med, andra dagar känns det kul och spännande. Den som lever får se. Det är ju inte heller så att jag säljer min själ till djävulen. Funkar det inte så funkar det inte. Då får man helt enkelt fara hem igen, med svansen mellan benen. Det är helt okej. Jag gjorde en konsekvensanalys som konstaterade att det värsta som kan hända är jag vantrivs, åker hem och blir uppsagd för gott på kuppen. Men det kändes inte så farligt. Då hittar jag väl en nytt jobb då för tusan. För jag är jävligt grym på en massa saker, sådetså =).

Nu är räkningarna betalda för den här månaden, snart ska jag gå och sova, kliva upp imorgon och jobba den sista dagen som sagt. Sen är den här min älskade semester. Ut och äta lite god mat imorgon och sen har jag faktiskt inte så mycket mer planer än så. Och det är jag jävligt nöjd med. Risken finns ju dock att jag blir sådär semester-nervös som man kan bli. Känna tvång och måsten att man ska aktivera sig och njuta av sol och semester. Så det kanske inte alls blir så rosenskimrande som jag föreställer mig. Men jag får i vilket fall som helst sova.