Ordning och reda? Löning imorrn

Den här veckan är jag glad igen. Det är långt ifrån klart här hemma men jag öschker inte mer. Jag gör lite varje dag. Så får det vara bra så. Igår tvättade jag. Idag sprang jag. Och så har jag hunnit med fyra (!) avsnitt Mad Men de här två dagarna också. Fint som fan. Fint som snus.

Det är då för konstigt det här livet. Ena dagen si. Andra dagen så. Ingen ordning på nåt. Tur är väl det som sagt. Jag är ju något av en drama-queen. Även om det mesta sker inombords.

Sonos dampar fortfarande. Det har resulterat i en följetong utan dess like. Jag ringer och mailar sonos och comhem-supporten om vartannat. Idag trodde jag det var fixat, glädjen visste inga gränser, och jag behövde ju inte ringa sonos-supporten igen. Tills jag inser att jag ropat hej. Då hade supporten redan stängt. Men jag orkade knappt bli upprörd. En vacker dag kanske det funkar. Eller så gör det inte det. Världen går väl inte under för det.

Bittert

Nä fy fan nu börjar jag bli trött. Flytt i all sin ära men satan vad det ska vara joxigt.
Uppackning tar ju år och dar i sig självt. Sen ska bilen krångla med sin jävla damask (jag måste tänka på damaskus när jag ska förklara för bil-dudesen vad som är fel) och däcken läre bytas.

Har precis fått igång bredbandet men då vill inte min nya flashiga högtalare funka (ska ju kopplas till det trådlösa den med).

Ingen jävla inkörningstillstånd får jag på jobbet så därför har jag styrt upp med en cykel, som jag iaf får låna ett tag. Självklart var det punka på fanskapet, så jag lämnade in den. Eftersom jag inte hinner/orkar ta en promenad för att hämta den innan/under/efter jobb kom jag på den briljanta iden att jag pular in den i bilen. Så där står jag och försöker få in cykeln i min lilla bil. Alla som gick förbi kollade på mig som ett ufo, förutom en snäll herre som erbjöd sig att hjälpa. Men han missförstod lite och trodde vi skulle lasta ur. Men nog fan gick den in till slut. Fick köra hem med ett cykeljhul i nacken bara. Skam den som ger sig.

Igår yrade jag runt och letade efter Willys. Jag körde fel på vägen hem. Idag hade routern levererats till en coop långt från mitt hem - varför? Jag har glömt köpa duschcreme. Plutten till hörlurarna har tappats bort. Imorrn är det dags för Ikea igen. Det tar som aldrig slut. Vill ju ha lite tid att njuta av härligheten också. Och så lär jag ju börja springa igen. Jag har latat mig sen påsk. Illa. Jobbet är också förvirrande. Känner mig osäker, obra och okunnig.

Stör mig som satan på att jag inte fick igång högtalaren. Men de hade support man kunde ringa. Fram till 18. Då får jag åka hem imorrn efter jobbet och fixa det, och sen fara tillbaka till Ikea. Jippie. Jag som ville se hockey.

Ni hör ju - I-landsproblemen har aldrig varit större. Håll käften ungjävel och var glad.

adios amigo

Påsken är avklarad. Men hörrni var inte tanken att man ska komma tillbaka mer utvilad efteråt än innan? För så funkar det ju uppenbarligen inte.

Nu är livet snart på riktigt. Eller det var väl kanske hittepå. Min inställning över att livet tar slut när jobbet börjar har ju visat sig vara helt fel. Det blir väl för fan vad man gör av det. Men man behöver aldrig se längre än ett år in framtiden - jag är här nu och jag trivs med det, men om jag helt plötsligt vill göra något annan - ja men då gööööör jag väl det då. I love it. Då blir allt hanterbart. Jag vill faktiskt påstå att jag inte riktigt känner igen mig i åsikten om att livet var på sin topp under studentlivet. "Så här roligt kommer ni aldrig ha igen". Jag tror jag trivs bättre nu. Inte bara lära och lära och lära för en tentajävel. Den konstanta fattigdomen. Nej livet som arbetande är minst lika kul. Inte på samma sätt men var sak har ju sin tid.

söndag igen

Njae det där med vår var väl kanske lite förhastat som vanligt ja. Men solen skiner ändock.

Men det har varit lite bittert i helgen. Några mindre motgångar klungade ihop sig och så kändes det helt plöstligt lite segt. Idag blev jag tvungen att jobba en sväng och den kollektiva stressen inför presentationerna på tisdag spred sig lite, så det gjorde inte saken bättre. Men det ska nog blir bra det med. Jag kör powerwoman - more front than Blackpool - jag orkar inte vara velig och orolig så jag tvärvägrar helt enkelt. Borde väl funka? Verkar ju gå hem för de flesta karlar och politiker - börja prata om något annat och/eller verka som att du kan allt så brukar det lösa sig. Haha. Nej men någonstans där mittimellan så blir det här prima skinka.

Inflyttningen i den nya lägenheten är så sjukt jävla efterlängtad. Hade jag kunnat få flytthjälp innan hade jag nog gladeligen suttit där i påsk pulat i min ensamhet. Nej det hade jag inte. Men den här flytten kommer inte en jävla sekund för sent. Nu vill jag flytta!