Påsken är avklarad. Men hörrni var inte tanken att man ska komma tillbaka mer utvilad efteråt än innan? För så funkar det ju uppenbarligen inte.
Nu är livet snart på riktigt. Eller det var väl kanske hittepå. Min inställning över att livet tar slut när jobbet börjar har ju visat sig vara helt fel. Det blir väl för fan vad man gör av det. Men man behöver aldrig se längre än ett år in framtiden - jag är här nu och jag trivs med det, men om jag helt plötsligt vill göra något annan - ja men då gööööör jag väl det då. I love it. Då blir allt hanterbart. Jag vill faktiskt påstå att jag inte riktigt känner igen mig i åsikten om att livet var på sin topp under studentlivet. "Så här roligt kommer ni aldrig ha igen". Jag tror jag trivs bättre nu. Inte bara lära och lära och lära för en tentajävel. Den konstanta fattigdomen. Nej livet som arbetande är minst lika kul. Inte på samma sätt men var sak har ju sin tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar