Home is whenever I'm with you

Nej nu vill jag åka hem. Jag längtar hem. Jag längtar hem till fina vänner och snäll familj som förstår mig. Men det är så lite kvar nu att jag är nästan hemma. Ingen fara på taket. Det är alltid slutet som är trevligast ändå, då romantiserar jag bara för att det snart är över. Gräset är grönare.

En fredag, en helg och en vecka kvar. Och icke att förglömma, en presentation. Som jag ska peppa inför den. Sen går resan hemmåt, upphämtning klockan 03.00 fredagnatt. Ska man sova eller inte sova innan? Syster föreslog Stockholm direkt vid hemkomst. Låter kanske som en alldeles strålande idé.

Från intervju med Peter Dalle:
– Livet är en besvärlig tid, men vi måste alla igenom det. Det enda som gör livet värt att leva är andra människor, och att göra deras liv värda att leva. Jag tror människan vill göra gott, vilket är vackert med tanke på all ondska och elände som finns. Ville vi inte gott skulle livet vara komplett meningslöst. Nu är det bara lite meningslöst.

These are my choice notes

Det är varmt i Tyskland. 30 grader idag. Trevligt värre, även om vi jobbar såklart, så var det fortfarande soligt när vi var hemma igen. Så jag tog årets premiärdopp i poolen här utanför. Det var så skönt så skönt att få svalka sig. Vi har jobbat vid ugnen idag, glödgat rör, och det är över 1000 grader i den ska ni veta. Jag var svett svett svettig när vi var färdiga. Och blodig. Skar upp små sår hela tiden, inget farligt alls, bara skrapsår, men det blödde en del så jag torkade av det på t-shirten och byxorna (arbetskläder såklart). Så där gick jag runt, blodfläckig, svettig, sminket över hela ansiktet och hjälm-frilla. Sexy motherfucker. Not.

Bra dag idag iaf. Dålig dag igår. Jag var förbannad på allt och alla. Idag var väl egentligen ingen bättre dag, men jag jobbar stenhårt för att ta saker för vad de är, inte stressa i onödan och vägra låta någon inbilla mig att jag inte är bra. Det funkar ibland. Det funkade idag. Men som vi alla vet, imorgon är en annan dag.

Watch Listen Tell

Det är så fint så fint. Men min internetuppkoppling retar gallfeber på mig. Jag buffrar och jag buffrar. Vill ju kolla på alla låtarna! Den länken jag la upp i förra inlägget var ju också från watch listen tell, men jag kopplade inte riktigt. Det är iaf en massa olika artister som framför en låt ute på gatan eller någon annanstans. Fint filmat, bra ljud och riktigt fin musik! Bäst på länge.

Jag och syster har nu även biljetter till Bon Iver i Stockholm i höst. Hade aldrig hört talas om honom men verkar riktigt bra det med.

Mer musik åt folket.

Na Zdravi

Prag. Heja heja. Har varit trevligt här. Prag spöar Paris med hästlängder as far as I'm concerned.

Hittat en superfin liten låt:

http://www.youtube.com/watch?v=1ouML75DMFM&feature=related

Carpe fucking jävla diem

Jag ska säga er det mina vänner. Att leva i stunden och fånga dagen, det kommer tillbaka och bites you in the ass rätt vad det är. Jag lever efter teorin "Lite tråkigheter kan jag hantera bara jag har lite lycka i bagaget". Men inte alltid.

Usch bitterheten slog till riktigt hårt under eftermiddagen.

Men jag jobbade mig ur det värsta hyfsat fort. Ibland måste jag bara sortera i mina egna tankar. Lägga upp en actionplan och göra saker svarta och vita. För att inte tappa bort sig i gråzoner.

En stunds svaghet. Men helvete heller. Jag är starkare än så.

Tröttmössa

Trött som ett jävla aber. För lite sömn i Frankrike och 11 timmars bilkörning igår tog knäcken på mig (varav jag körde större delen, autobahn, heja heja det är kul att köra fort). Har varit zoombie hela dagen, men som tur var så åkte vi hem tidigt från jobbet. Så jag sov en stund. Nu är jag vaken, men det är ludd i hela hjärnan. Ska laga lite mat, kanske streama lite Mad Men om internet-gudarna är med mig. Sen ska jag sova lite mer.

Heja heja

Fy fan vad jag har det bra egentligen. I jämförelse med kvinnorna i den här artikeln i alla fall: http://www.dn.se/nyheter/varlden/har-ar-det-farligast-att-vara-kvinna

Det är bittert ibland, men ibland är det jävligt gött också. Att få vara fri och att få kväva samma rättigheter som män. Visst, vi kanske inte alltid är jämställda, men vi har det bra. Och jag känner alltid att jag har rätt att ifrågasätta. Jag har rätt att säga åt karljävlarna ihelvete heller att jag tänker göra något eller bete mig på ett särskilt sätt bara för att jag är tjej. Inte om jag inte vill.

Vi diskuterade snusning härnere i Tyskland, en av tyskarna frågade "Är det vanligt att tjejer snusar i Sverige?" och jag svarade "Ja hyffsat, flera av mina tjejkompisar snusar i alla fall". Min compadre däremot kläckte "Den enda tjej jag känner som snusar är en lesbisk hockeyspelare". Men då blev jag lite förbannad. Vem fan är han att uttala sig? Välkommen till världen, tjejer snusar.

Så jag kanske uppfattas som lite rabiat ibland. Jag kan mycket väl vägra vara kvinnlig bara för sakens skull, fast jag egentligen kanske inte har något emot det. Men bara för att markera och få dem att tänka till (varför ska hon göra det bara för att hon är kvinna).

Ja det här kanske inte var särskilt sammanhängande. Men det viktiga grejer det här. Heja tjejer! Fy fan vad vi är bra!

Gräsfanskapet

Jag vill alltid ha det jag inte kan få.
När jag väl får det vill jag inte ha det längre.
I just detta fall så har jag det inte, men jag vet hur det skulle bli.

Är det jag eller är det svenskt? Blir så trött på mig själv.

Eller så är det omständigheter. Mycket möjligt.

Bonjour

Jag tycker Paris är överskattat. Mycket fint, men kan jag kan inte påstå att Paris föll mig på läppen. Kanske hittade vi inte riktigt rätt, men ändå. Så nu var det sagt.

Killen i receptionen försökte flörta in sig. Herregud. Han bjöd på en öl och två minuter senare försökte han hångla upp mig. Vad har vi svenskor för rykte?? Jag var tvungen att bli förbannad för att han skulle fatta. Inge roligt allt faktiskt. Jävla fransmän.

Nu har vi iaf lämnat Paris, körde till Bourge idag. Eller utanför Bourge, vid motorvägen. Här bor vi på fin-fint hotell, jämfört med det i Paris i alla fall. Det finns trådlöst (hallelulja, snabbare än det hemma också), pool, badkar, internationella tv-kanaler, och en stor, fin, ren säng. Jippie. Nu återstår det att se hur det blir på jobbet.

Jag fick mitt fett. Men det var inte det lättaste ska jag säga. Tog bilen till macken nere i byn. Stängd. Så jag tänkte - Ähh jag åker en sväng, kanske finns det en mack någon stans, annars är det kul att komma ut lite iaf. Inte en bra ide. Körde en bit på små kringelvägar. Bara runt där vi bor. Sen när jag tycket att det började bli dags att vända tillbaka var det inte mer än en högersväng fel så var jag på Autobahn. Regning värre och vägarbeten. Jaha vi ses väl i Berlin då tänkte jag. Men icke. Kunde svänga av nästan direkt. Tog en sväng i ett industiområde där, vände, missade svängen jag borde ha tagit för att komma tillbaka samma väg, och vips, en mack! och den var öppen :). Köpte mig en påse chips, sen åkte jag samma väg tillbaka och hamnade i Bielefeld. Och därifrån hittar jag typ, tack och lov. Blev någon extra vända såklart men va fan.

Det tragiska är, att det var lätt det mest händelserika den här dagen.

Fett fy fan

Vad fan. Här sitter jag en söndagkväll helt utan varken socker eller fett hemma. Alla mataffärer är ju stängda, men det finns ju en mack. Men jag kände mig som en brottsling sist jag slank in där, bakis och jävlig, och köpte cola, choklad och mjölk. Och så har det ju för fan börjat regna. Det har varit fin-fint väder idag. Jag har solat. Tills näsan snorade igen som vanligt, men ändock. Men så öppnade sig himlen. Jag har iofs en bil. Frågan är om det är mödan värt. Med tanke på att lunchen enbart bestod av frukt tycker jag att jag är värd lite fett. Och efter en lång helg av nyttigt leverne. I princip. Eller inte alls, haha. Antingen kan man unna sig för att man varit så duktigt. Eller så unnar man sig för att det ändå inte finns någon räddning.

Imorrn är det måndag. Jag vet faktiskt inte om det är bra eller inte. På fredag åker vi till Paris. Yeeeeey!

Never mind

Jaaaa. Långhelg. Igår var det partaj. Ute med en kollega och hans vänner. Ett tag kändes det som dubbeldejt, sen gick de andra hem och då kände jag mig som wing-man. Mycket konstigt. Snygg-tysken. Så jag åkte hem. Fick en irländsk taxi-chaffis. Trevligt trevligt även om han var lite weird. Kul att komma ut lite i alla fall.

Idag har jag sovit jättelänge och sen solat. Tror inte det blev så mycket bränna. Bara näsan som är röd efter allt nysande, kliande och snorande. Jag tar pollen-tabletter och nässpray, men det vägrar ge sig. Tror det är gräs. Eller getterna. Eller tyskarna.

Nu ramlade det in typ 10 motorcyklar här på vår gästgård eller vad det nu är. Synd att det var en massa medelålders tyska par. Men vad kan man vänta sig.