Go shorty, it's your birthday

Födelsedag idag. Har varit en riktig toppendag. En av de bättre dagarna på länge. Hanna och Johanna har varit supersöta och så väldigt generösa. Jag uppskattar det så enormt mycket. Har även fått lite födelsedagspengar och det känns så bra att ha lite att spendera på opraktiskta och obehövliga saker.

Har varit på intervju sen sist. Och fick den bästa födelsedagspresenten imorse när de ringde från Aga och ville ha mig på en andra intervju. Hoppas hoppas hoppas!

Jag tror att jag har blivit bättre på att ta saker som de kommer. En dag i taget. Allt är så rörigt och obestämt i mitt liv att det bara inte går att få någon klarhet i saker och ting. Så det är knappt någon ide att planera något alls. Och det är inte min stil alls. Jag tycker om när saker är stabila och planerade. Gärna lite oväntade och spontana händelser, men med en stabil grund. Egentligen ligger all osäkerhet och ångest där under och puttrar, men jag kan inte låta det bubbla upp, för då blir det kaos. Så en sak i taget. En ansökan, en intervju, ett problem, en fundering och en dag i taget. Det är det enda sättet. Men jag drömmer, fantiserar och längtar nåt så otroligt till den dagen jag har ett jobb och en fast inkomst. Och OJ vad jag kommer uppskatta det efter denna ruttna tiden. Sen efter en liten tid kommer jag gnälla över att det är så jobbigt att jobba, hahaha.

Nu tycker jag att Johanna ska komma hem och titta på Idol med mig.

Ihop-plock

Nu är jag här. Eller snarare, jag är inte längre där. Jag bor inte hemma. Jag bor inte i Söderhamn. Sweeeet. Bor nu tillfälligt hos Johanna i Hammarby Sjöstad. Superfin lägenhet och fint område.

Försöker komma igång med jobbsökandet härifrån, fast det går lite segt. Klyschorna börjar ta slut. Jag kan inte längre skriva fantastiska saker om mig själv med iaf någon slags distans. Som Johanna uttryckte det imorse när jag läste upp mina yrkesambitioner från mitt CV: Det låter lite skitnödigt. Och det är ju det är det är. Efter alla dessa personliga brev har jag tappat känslan för vad som är lagom skitnödigt och vad som bara låter överdrivet. Eller inte tillräckligt fantastiskt. Läser ansökningarna om och om igen. Till slut vet jag exakt vad som står, samtidigt som jag inte har en aning om vad som står.

Sen var det ju den här lilla detaljen med valet. Vidrigt. Hur fan gick detta till? Uppochnervända världen. I Söderhamn fick SD 11,6% som fjärde största parti. Att Alliansen "vann" kan jag väl leva med, men SD? Nej, usch, fy och bläää.

Men hur vidrigt det än må vara, får man ha lite humor. Några favoriter av alla facebook-posts:

1. Demonstationsplakat vid Plattan: "Vem vare som facking rösta?"
http://plixi.com/p/46202361?ref=nf

2. Vidareciterat från en vän till en vän: 'Jag läste iaf att SD är som störst i Skåne så till nästa val startar jag mitt eget rasse-parti!!! Partiprogram : Minska Danmarks (dvs Skånes) inflytande över vårat stolta fosterland, Skåne tillbaka till danskarna men Skåne-flyktingar är så klart välkomna hit, de måste bara gå intensivkur...ser i rikssvenska först så de kan integreras i samhället. =D'

3. Smartaste SD-killen i hela landet pratar om att han vill bevara den svenska kulturen:
Reporter: "Vad tänker du på då?"
Pucko: "Fornminnen och... ja som till exempel.... (lång paus)... julafton... och... midsommarafton."
http://www.youtube.com/watch?v=EUPlsm4A1QI

Hata motormännen

Dom ringer och dom ringer. Till pappa. De senaste tre dagarna har jag förklarat fem gånger att han jobbar på dagarna och är hemma på kvällarna. Nej jag är inte hans fru eller sambo. Idag fick jag nog. De ringde och när jag svarade la de på, fick väl napp hos någon annan samtidigt. De ringer igen fem sekunder senare och jag svarade. Samma sak. Nej han är inte hemma, han jobbar, han är hemma på kvällarna. Nej jag är inte han fru eller sambo, det är min pappa. Då säger hon med bebisröst: Jahaaa, men då ringer jag till din pappa ikväll.

Om de ringer en gång till ska jag fan driva med dem.
1. Nej han är inte hemma han gick bort igår. Bilolycka, väldigt tragiskt. Nu är jag föräldralös.
2. Nej han är inte hemma. Jag är hans sambos älskarinna, men säg inget till honom för han vet inte att hon är lesbisk.
3. Nej han är inte hemma. Jag är en inbrottstjuv. Jag kan lämna ett meddelande om ni vill. Hur stavar man till motormännen?

Felicita

Kan tänkas att jag skrivit om denna dam förut. Men hon är fin. Det är Lasse Stefanz låt Felicita jag pratar om. Som farfar skulle ha sagt "Det är en fin bit det". Vet inte vad det är med Felicita. Men hon ger mig hopp. Jag blir lite varm i hjärtat, hur klyschigt det än må vara. Jag är inte ett stort fan av dansbandsmusik över huvudtaget. Men detta är väl undantaget som bekräftar regeln. Det var en karl som spelade den för mig första gången, en gång för många år sedan. Vet inte om det har något med det att göra att den känns så härlig. Det tror jag inte, kanske i början, men nu är den helt min egen. Eller nästan.

Avledningsmanöver

Just nu är det som med disken i tenta-p. Fast istället internet när jag borde söka jobb. Får lite sådana stunder varje dag, men det är a okay. Annars blir jag knäpp. Och så lurigt när jag sitter vid datorn typ hela dagarna, svårt att inte glida iväg på annat stundvis. Har precis läst min favorit-blogg. Eller favorit, typ den enda jag läser. Blir oftast förvånad över hur mkt skit det skrivs på alla dessa modebloggar. Orkar inte. Bryr mig inte. Men denna brutta är något speciellt. Och jag har Hanna att tacka för att jag hittade den: http://rodeo.net/niotillfem
Att läsa sina vänners bloggar är ju alltid roligt, de får skriva om precis vad de vill faktiskt, är ju kul bara för att de är ens vänner och man bryr sig. Men dessa stora bloggerskor (för det mesta faktiskt kvinnliga) som lyckas komponera hela inlägg om skit och ingenting, de ger mig inte heller ett skit. Sådetså.

Har sökt en massa jobb iaf. Hoppas hoppas att det blir något av det snart. Har fortfarande svårt att vara alltför glad över jobbet jag fått. Mest glad över att komma härifrån och ha något att göra om dagarna. Och att börjar tjäna pengar. Och egentligen är det väl precis därför jag sökt det. Så indirekt är jag ju glad för jobbet.

Såg lite av utfrågningen av alliansen igår på fyran. Bland annat när de pratade om hur viktigt det är att ha en arbetsgemenskap, oavsett yrke och kompetens. Och att man kan alltid lära sig något från alla olika jobb. I agree, men nog fan skulle det kännas bättre om jag fick användning av allt jag lärt mig. Kan också tipsa om ett klipp jag tyckte var givande i valdebatten, för mig iaf. Jag har så svårt att tro på politikerna, de har ju all anledning att försköna och förfina allt för att vinna. Därför tycker jag bättre om att lyssna på sånna som står utanför men som ändå har åsikter. Typ Stellan Skarsgård: http://www.tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1808485

Jobb

Joo, jag har fått ett jobb. På Olearys. Hade väntat mig att bli gladare. Känns kul på nåt vis och det är definitivt ett lättnad att kunna försörja mig själv snart. Men ändock. Allt ställs på sin spets, här har jag slitit i fem år, för att jobba på Olearys. Ja det är tillfälligt och ja jag kommer med största sannolikhet att få ett "riktigt" jobb. Men tänk om inte. Tror ingen annan än jag ens överväger den möjligheten. Förstår inte vad jag gjort för fel. Jag kanske inte gjort något fel, men varför får jag då inget jobb? Lättare att klandra sig själv för resten av cirkusen har ju inte jag någon kontroll över. Andra har ju fått jobb.

Blir även less för att jag inte kan bli glad. Det är ju iaf ett steg i rätt riktning. Jag kanske helt enkelt är en sån person som är lite bitter och alltid tycker gräset är grönare. Jag inbillar mig att om jag fick ett civilingenjörsjobb, en hyffsad lägenhet i sthlm och lite trevliga inslag i min vardag, då skulle jag vara nöjd. Men det vet jag ju inte förens jag är där. Alltid finns det ju något att klaga på. Inte så att jag går runt här hemma nu och är asbitter. Men jag hade väntat mig mer. Jag ger upp lite mer för varje dag.

Nu ska jag kolla på Filip och Fredriks nya program, sen ska jag se säsongsavslutningen av True Blood. Det får mig säkert på bättre humör.

bilarna går inte bra i norrland

Tillbaka i färneslandet (staden) efter en mkt trevlig tur i storstan. Har hunnit med mkt. Framförallt intervjun på olearys som gick fint (besked nu i veckan), hängt med bästa brudarna, snickrat möbler och annat trevligt. Nu är jag om möjligt ännu mer taggad på att flytta ner. Och ska ner igen på torsdag, för då ska jag på intervju igen. På ett "riktigt" jobb, gött mos, och som jag ska charma brallorna av dem!

Roligast var nog igår när jag drog min standard-replik "Bilen går bra eller?" till en kille i baren ("Bilen går bra" har smugit sig in sakta med säkert efter Bangkok tiden och nu ploppar den ut mest hela tiden, kanske lite uttjatad men jag gillar den fortfarande) och han blir lack och påstår att det är en typisk uttjatad norrländsk raggningreplik. Han var från Lycksele. Hahaha. Jag raggade inte ens, för han var inge fin. Humor.

Såg ju en affisch för en spelning med Hoffmaestro & Chraa på fredag, har nu kollat och de spelar på Gröna Lund och biljetterna gick lös för endast 150 kr. Kanske så att jag måste gå. Who's with me? Annars diskuteras utgång på Golden Hits, var ett tag sen sist. Och då träffade vi ju faktiskt en riktigt härlig dansbands-snubbe på de dryga femtio som underhöll oss kungligt. Men kommer fan inte ihåg vad han heter, det var nåt finurligt.