New York Groove

Förra fredagen tog jag äntligen bussen in till New York. Helt själv och ensammen. Satt och filurade över gången jag var där sist, då vid 20 års ålder och relativt icke världsvan. Det starkaste minnet som ploppade upp var det från en rysk frisersalong. Den dåvarande pojkvännen ville nämligen gå och klippa sig, och lotten föll på en halvsunkig ryskägd salong där två äldre runda herrar och en medelålders dam i leopardstights huserade. De erbjöd även braziliansk vaxning bakom ett draperi. Eftersom jag inte var särskilt intresserad av vare sig vaxning eller klippning satte jag mig snällt för att vänta. Det fanns inga andra kunder där än vi så den herre som blev över var vänlig nog att bjuda mig på te, äpple, tårta, mer tårta, mer te, mer äpple och lite mer tårta. Trots att jag i princip tackade nej till allt. Särskilt den tredje tårtbiten. Han tyckte om stora flickor han, och han tyckte inte att jag hade tillräckligt med kött på benen.

De minnen jag kommer ha från den här svängen var nästan lika roliga allihopa de med. Till största del strosade jag bara runt och gick in och värmde mig där jag kunde. Shoppade lite, fikade lite, gick på någon bar och drack någon öl. Men det är ju alltid människorna man minns bäst. Richard från Bronx och hans pimp till vän (stor mörk kille, utrustad med bling-bling och päls) som inte tyckte det var helt okej att jag drack öl själv. Random butikägare som undrade om jag gillade sjöjungfrur och uppmanade mig att gå ut och ha tillfälligt sex, för det är det man gör i New York. Brandon revisorn som hade blivit uppsagt och inte visste vad han ville göra med livet. Snäll kille i Brooklyn som jag gjorde sällskap med till tunnelbanan (jag var lost, han hade varit på bortamatch). Diego som ska skicka CD-skiva till mig i Sverige och hade en dotter som ville läsa till ingenjör. Secondhandbutiksinnehavare som hade skådespelat i norra Sverige och varje morgon blivit väckt av bräkande får som stack in huvudet genom hennes fönster.

Tänk vad härligt det är med människor som pratar med en. Bara sådär ändå utan någon särskild anledning. Varför gör vi inte så i Sverige? Där går vi bara runt och mumlar mest hela tiden. Det är ju så mycket roligare att bara prata lite. Att få vara en liten liten del i varandras liv. Ett ögonblick av ett liv. Ett litet minne.