det är fortfarande så ofattbart att hon är borta. så tungt. jag vill bara få ringa till henne. tanken på att jag måste plocka bort henne från favorit-listan på telefonen gör mig illamående. då är det på riktigt.
det är så värdelöst och jag bli så matt på insikten om att livet kommer vara bajs så länge nu. jag kämpar för att hålla mig ovan ytan men det tar så mycket energi och jag vet inte hur länge jag står ut. men idag fick jag en liten andningspaus. i ljusne. lite kärlek och lite mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar