and at once I knew I was not magnificent

Efter några bajsigt tunga dagar känns det lite lättare nu. Det är som att kroppen/huvudet säger nej för faaaan nu orkar jag inte längre. Och så känns det lite lättare.

Det är så konstigt hur det fungerar. Allt ställt på sin spets, och allt behöver funderas på. Livet, människan, kärlek.

Dalai Lama svarade på frågan om vad som förvånar honom mest; Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt. Sant?

Jani. En vacker är jag ute ur dimman. Som en bättre version av mig själv. Lite klokare och med lite bättre koll på vad som betyder något här livet. Med bättre känsla för vad jag vill göra med mitt liv, och större mod att våga göra det. Det är min förhoppning. Men vägen är lång ännu.