Två dagar senare och julpaniken är här. Julpaniken betstår av fler än ett element:
- Trånga utrymmen fulla med folk, överallt. Högljutt, det pratas, tuggas och låter väldigt mycket.
- En proppmät känsla om aldrig går över. För så fort det finns ett litet utrymme i magen fyller man den med något nytt, fast man nyss mådde illa, men det går som inte att hejda.
- Känslan av att man inte borde ha julpanik utan jag borde vara tacksam för min familj och det underbara umgänget.
Tack och lov får jag lite utrymme ikväll. Hallelulja. Idag är det även juldag och jag brukar vanligtvis stå i kön till stadshotellet vid just denna tid. Men icke! Och det är underbart. För några år sedan kunde jag få ångest om jag satt själv hemma en helgkväll och gjorde ingenting. Inte nu. Tänk vad härligt. Länge leve ensamheten och utrymmet.
håller med.
SvaraRaderavarför blir det alltid så?