Soppa kan man äta. Man kan också sörpla i sig den. Det är en aktivitet och ett ljud som jag älskar allra mest här i världen. Tortyr för mig vore att sitta i samma i rum en smaskande och sörplande människa tills jag blev knäpp. Det går rätt fort. Visste ni att kineser äter soppa rätt ofta? Och mycket. Säkert i 30 minuter.
Nej usch min stackars roomie får mycket skit. Hon är väldigt snäll faktiskt. Hon bjuder på många skratt. Men det där med sörplandet är sant. Jag blir knäpp. Jag vill slå ett hål i huvudet på mig själv. Jag minns när vi gick i högstadiet och hade sexualkunskap (jaha vart är det här på väg undrar ni nu - låt det spåra lite innan ni läser vidare). Där skulle vi i alla fall skriva upp de egenskaper vi vill ha hos vår framtida pojkvän/flickvän/fru/man. Det första jag skrev var "smaskar inte". Det är min akilleshäl.
För övrigt har jag chillat och gjort bra saker hela helgen. Jag har tränat, städad, möblerat om, tvättat, tränat (två gånger. på en helg. nytt världsrekord), hälsat på familjen, bytt däck (tack pappa för assistans), lagt upp två par jeans (tack mamma för assistans) och ändå hunnit njuta av ensamhet och lugn. Nu sitter jag här och försöker vara nöjd istället för onöjd över att det fortfarande finns saker kvar att göra. När kommer dagen när man inte har något kvar över huvud taget som man borde göra? Aldrig.
Men jag är fullt medveten om att ingen dör. Man kan ha en to-do list som är längre än bibeln och ändå leva ett fullt funktionsdugligt liv. Man får vara glad så länge den blir kortare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar