Dom här jävla måndagarna. Jag förstår inte. Alltid alltid är jag trött. Javisst, det tär på en om man ute och svirar. Men i lördags åkte jag för tusan hem vid elva efter kräftskivan (oroa er inte, det var inte pga brist på kul som det tog slut tidigt). Jag sov rätt länge på morgonen och sen somnade jag igen när jag försökte kolla på film och sov i säkert fyra timmar. Sen somnade jag typ 23 igen och fick sovmorgon till 07.30 idag. Fortfarande helt mos i huvudet. Min compadre som varit städad i helgen var lika. Varför?

Men. Sen blev det eftermiddag. Jag gick i tid från jobbet, efter att ha flexat ihop över 10 timmar övertid förra veckan (jobbade för fan i lördags kl. 06.40-10) vägrade jag stanna länge. Åkte till Valbo och spontanshoppade. Lite dåligt samvete. För jag vet inte om jag egentligen behövde det. Men jag har ju råd. Det är lite det som blivit problemet på sistone. Jag kompenserar fortfarande för mina fattiga år. Kanske är dags att plana ut lite åt andra hållet igen. Hur som haver, vi spikade presentationsdatumet för vårt projekt idag. Och så föll det sig som så att det blev på min födelsedag. Då måste man få köpa en ny kjol som man kan känna sig fin i. Jag har inte riktigt hittat min jobbklädstil ännu. Vill ju vara fin och klä mig propert som man borde. Men inte för fin, då känner jag mig bara konstig. Och det kändes som att det här var den perfekta mittemellan outfiten. Sen att det slank med två klänningar (men faktiskt på rea), en T-shirt och lite annat, det får måndagsdeppen stå för. Fick även en 8-bitars sushi för 50 kr eftersom hon tyckte den stått framme hela dagen, smakade helt okej tyckte jag. Så där sparade jag ju lite. Eller? :)

Sist men inte minst fick jag livsglädjen tillbaka under salsan. Riktigt kul var det. Vi börjar ta oss någonvart. Jag är lite pananoid emellanåt att jag inte är så bra. Men så fick jag komplimang mot slutet att jag var duktig. Då blev jag glad :). Mitt största problem är att låta killarna föra. Jag vill gärna bestämma själv. Nu börjar det däremot bli trevligt. Skönt att inte behöva bry sig, låta någon annan ta kontroll. För övrigt luktar jag som en hel karl när jag kommer hem. Inte svett alltså, men killparfym. Hur mycket har de på sig egentligen? Eller kanske, hur tätt dansar vi egentligen?