Jovars det rullar på. Ja för jag har ju köpt bil. Haha.
Bilen är fin men jag är lite väl orolig för att kunna njuta fullt ut. Känns stort för mig. En bil liksom, den kan ju paja och så kan jag krocka. Hur ska jag bete mig då? Även om det inte går så snabbt till jobbet som jag hoppats på går det iaf fortare än med tåget, och så blir jag ju bra mycket mer flexibel. Det är najs helt enkelt.
Och så har jag ju sagt upp mig, men det tror jag redan att alla som läser den här bloggen vet. Så inga stora nyheter där. Däremot berättade jag på mitt konsultuppdrag idag, att jag ska sluta. Eller det var egentligen inte jag, det var min chef (på mitt konsultföretag). Ojoj så många chefer, det blir yrt. Men mina uppdragschefer respondade med skratt. Igår var nyheten att assisterande lead-engineer har sagt upp sig. Lead-engineer ska vara barnledig och ass-ass lead engineer är på tjocken och ska nog föda när som helst. Så där står de utan någon lead engineer alls att tala om. Och så kommer jag idag då. Usch jag har dåligt samvete. Men men. Nu oroar jag mig även för att det ska bli nåt knas med nya jobbet, att det inte ska bli av av någon anledning.
Varför oroar jag mig så? Det tar ju så mycket energi. Men det är så svårt att låta bli. Och någonstans tror jag att det jag oroar mig för, det händer faktiskt inte. Det är det som jag INTE oroar mig för som händer. Så det är ju egentligen mest i förebyggande syfte.
För övrigt var Celia här i helgen och hälsade på, mucho trevligt. Hon, jag och Johanna körde en tvådagars. Fast att jag egentligen var helt paj på lördagen. Bakfylla i kombo med förkylning. Men vi var så glada ändå så det gick över förväntan. Oj som vi skrattat. Bra att jag fick träna magmusklerna lite, för det har varit väldans dåligt med träning. Förskräckligt dåligt. Men jag ser inte meningen med att få tummen ur förens jag bytt jobb. Ursäkter ursäkter. Visst är dom för härliga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar