Nytt år. År 2013, hur har du tänkt dig nu? Vad händer nu?
Nyårsafton var minst sagt ett udda fenomen detta år. På semester med icke ont anandes människor: "Jaha vad säger vi om 2012 då? Var det ett bra år?" Men nu är det över. Julen och nyår. Så jävla skönt.
Semestern var också skön, det finns mycket att säga om Sydafrika, men det får bli en annan gång. Nu sitter jag här med årets första söndagsångest. Men jag och söndagsångesten är så bra vänner att jag vet att jag inte är tokig. Det pratar jag även med min kurator om. "Men du vet om att du inte är tokig? Även om det känns så?" Jodå. Jag vet att det är en tillfällig känsla. Men nog så verklig ändå.
Nu har jag kommit till en punkt att jag inte längre vet vad som är sorg och vad som är att jag är konstig och knäpp på riktigt. Det var ju inte såhär innan, men det känns som att jag blivit så konstig på köpet liksom, på ett sätt som inte nödvändigtvis hänger ihop med sorgen. Men så är det väl inte. De säger att det tar minst ett år. Ett sorgeår. Jag funderar även runt mina sorgereaktioner i förhållande till andra människor. Känner alla såhär? Blir alla såhär? Så icke-fungerande på så många nivåer. Eller hade jag skit att hantera sedan innan som gjorde att det blev såhär? Hur blir det om det inte finns möjlighet i ens liv att sörja? Hade jag kunnat förtränga detta om jag inte hade något annat att välja på? Vet människor om hur fantastikt jobbigt det är att sörja? Varför hade inte jag en jävla aning innan? I böckerna står det att obearbetade sorger kan ge alla möjliga slags komplikationer senare i livet. Så jag sörjer på, så gott det går. Det går fortfarande framåt, tror jag. Men frågan är om det någonsin blir riktigt bra igen. Jag kommer ju aldrig bli samma människa igen.
Jag har i alla fall bestämt att 2013 ska bli bra. Jag ska härda i några månader nu, men sen kommer våren. Våren, våren, våren, som jag längtar efter den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar